YaHilweh

Flyget var verkligen hemskt. För det första så grät jag nästan hela vägen till Chicago, jag grät av saknad. Saknade Stefan så enormt mycket. Har nog aldrig saknat någon så mycket som jag saknar honom nu. 

Väl uppe i luften gick det ganska bra, hamnade bredvid två estländare och det var ingen höjdare då dom  hela tiden satt och tjattrade om allt och inget (snacka om grötigt språk). Lagom över Grönland började luftgroparna, seriöst jag såg mitt liv passera, kändes som vi skulle krascha när som. Maten var inte mycket att ha, av någon anledning fick alla som satt runt mig ris och kyckling. Jag fick pasta och kyckling, jag tål inte ens pasta. Tommy hade lyckats glömma säga till att jag var glutenintollerant när han bokade biljetterna åt mig. Jag fick dock hur mycket att dricka jag än ville ha, så jag drack mig mätt på cola light.

Väl framme i Chicago skulle jag på väldigt knackig engelska försöka ta mig genom alla säkerhetskontroller. Självklart blir jag stoppad redan i den första kontrollen. Fick då följa med någon vakt till ett litet rum vid sidan av. Han började med att fråga vad jag skulle göra i Usa under tre månader helt ensam. Jag tog precis samma berättelse för vakten som för killen i kontrollen. Jag fick sätta mig ned i det lilla rummet där det redan satt 6-7 personer. Klockan tickade, på sätt och vis var det ganska skönt då jag hade sex timmars väntetid här på flygplatsen i Chicago innan nästa flyg till Fort Lauderdale skulle gå.

Allt gick bra och jag fick fortsätta mot incheckningen till nästa flyg. Där krånglade självklart mitt boarding pass. Så det blev till att ställa sig i en ny kö för att få det fixat, hamnade då bakom en kille som först hälsade artigt på svenska. Sedan frågade han vart jag hade köpt tröjan och jag svarade precis som det var. Jag hade köpt den på barn avdelningen inne på HM, han hade tydligen en precis likadan t-shirt (en rosa med powerpuff pinglorna på). Han sa att hans kompis hade köpt en precis likadan tröja av märket Dolce&Gabbana för ca 1000-lappen.

Flyget skulle från början ha gått 6.33 pm jag landade i Chicago 11.34 am hade gått om tid på mig. Men nu kom aldrig planet som det skulle, tillslut vid 8.14 pm kom det ett plan. Vi satte oss och väntade, och väntade, och väntade, redan här var jag sjukt nervös ifall Tommy redan satt vid Fort auderdale och väntade. Jag hade ingen möjlighet till att kontakta honom, hade lite smått panik för det.

Vi satt och väntade i ungefär 1,5 timma och men hände. Planet startade inte. Tillslut fick vi kliva av igen för det fanns tydligen ingen pilot som fick köra planet. Sedan var det bara till att vänta igen, inte fören 11.58 pm kom vi iväg. Ca 6h försenade. Var framme i Florida 4.30 am.